11 januari, En dag på stranden
Idag tog vi bilen och for till stranden, till Joniska havet, till Medelhavet. För första gången på vår resa blev havet närvarande hos oss. Det lockar till bad men kanske inte ännu på några veckor. Lina hade sin nya kamera med sig. Av alla bilder blev just dessa kvar.
"Detta är Lina, javisst. Lina för mig, javisst. En tydlig, distinkt, i detta fallet en glad dessutom, den Lina jag så ofta söker, mest för tydlighetens skull, glädjen är bara bonus. Ja, helt säkert, en Lina i varje fall. Kan en snabbskjuten, så där lite på måfå ivägklickad bild, berätta något djupsinnigt, sant, eller ligger det i betraktarens öga?"
"Den stora, öde stranden med en ensam figur, lite ihopkrupen men tydlig. Kraftfull OCH bräcklig. Förmågan att förena två sidor, två karaktärer i samma person, det är för mig en viktig del av den Jotte jag känner."
"Susanne Osten sa en gång till en skådespelare (något i stil med) ”Vad du än gör, le inte!” Betyder? Betyder antingen ”Behaga inte! Var dig själv!” eller ”Lägg inte på dig en mask av något du inte är.” Javisst, detta gäller på scenen, för skådespelaren, men för oss vanliga dödliga ute i verkligheten? Behöver vi inte skydda oss, få vara ifred? Till det behövs kanske en tillfällig mask, ett harnesk.... eller orkar vi verkligen gå hela tiden med visiret uppfällt, och orkar vi andra möta denna öppenhet hela tiden?"
"Ett hav, en strand. Ett annorlunda ljus, en annan vind. Men annars....."
"Det finns väl få bilder som lockar till så djupsinniga tolkningar som ”Jag står vid havsbrynet och tänker på....” So what, vad är vi i så fall rädda för? Att vi inte är tillräckligt djupsinniga, originella, påhittiga? Låt så vara, kan vi inte någonsin finna frid i att vara den vi är och att i så fall lägga arbete på att ta reda på den vi är, den vi tror oss vara!"
"En böjd nacke, ett inslag av oro och gåtfullhet. Ljuset och rymden talar ett annat språk. Vad händer i nästa sekund? Jag vill och jag hoppas att du, Jotte, strax känner att allt är möjligt."
