15 januari, Heldagsregn
För första gången på drygt två veckor vaknar vi till något annat än sol. Det regnar. Det regnar hela dagen. Dessutom dimma och åska som förstärks när den rullar genom dalgången. Det är bara 7 grader. Men vi eldar och har det ändå ganska gott. Lite rastlösa blir vi dock av det oväntade scenbytet. Dagens utflykt med picnic och cykel går om intet. Däremot kvarstår besöket i Marconia för diverse ärenden. Vi besöker en gårdsbutik vi åkt förbi lera gånger och dessutom hört gott om. Fina grönsaker. Vinbutiken som vi nu skulle utforska har däremot sin veckostängda dag. Så till det mest spännande besöket idag - posten. Nu vet vi att vi inte behöver ställa oss i den vanliga kön utan kan bilda en alldeles egen kö framför en liten grind för att komma in i det allra heligaste, direzione, postchefens kontor. Vi får vänta. Det är ovanligt stökigt på posten trots att det inte är så mycket folk. En man får ett temperamentsfullt utbrott. En annan man i kön suckar uppgivet och plötsligt, utan förvarning och alldeles informellt, får han det han väntat på i handen, alldeles utanför postluckor och köordning. Han tackar glatt och förvånat. En tredje kund expedieras i en lucka och skickas plötsligt över till en annan, och får börja om. Postchefen seglar förbi utan att ge oss en blick men säger samtidigt ”È arrivato adesso” - med andra ord – Jottes nya glasögon, utprovade på Karlskronas lasarett dagarna före jul, tillverkade i mellandagarna, har anlänt. Hurra! - europeiskt postväsen fungerar!
Vi fortsätter i ösregnet. Först till en bokhandel för att beställa en italiensk grammatik och titta på kartor men även de har veckostängt. Slutligen till supermercaton som inte är så super om man med det menar väldigt stor, däremot väldigt väl bemannad och serviceinriktad (bortsett från kassan som ständigt är i kaos). Köttdisk med en riktig slaktare som tillverkar korv och styckar kött så det står härliga till. Charkuteri- och ostdisk med en snabb, nyfiken tjej som första gången försökte sig på några engelska ord men ångrade sig snabbt, generad. Grönsakerna skötte en ung, blyg, hjälpsam grabb förra gången, nu är det tydligen pappan i familjeföretaget som paketerar och märker upp det vi vill ha. Vi väljer snålt bland vinflaskorna. Nää, mer än 2.60 euro ska det väl inte kosta..... Sortiment och hyllmeter säger mycket om matkulturen. Ingen thaimat, ingen texmex så långt ögat når. Däremot 8 meter pasta och 3 påsar mjöl. Här är det ingen som bakar eget bröd. Och godis är det förvånansvärt ont om. Det köper man nog någon annan stans.
Vi kör hem i beckmörker. Det har slutat regna. Det blir lammkotletter med rosmarin och ratatouille till middag.
Och Jottes nya glasögon gör att han nu kan se hyfsat på mellanavståndet 2-5 meter. Det är något att vara mycket glad över.
Lina
