23 december, Jottegrande, jo pyttsan
Kvällen den 23:e december, Bernau, norra Tyskland
Vid en av våra tidigare resor till Sicilien döpte vi Lina till Piccolina efter bl a hennes stora vurm för Fiat 500 och som en naturlig konsekvens av detta fick jag mitt tillnamn Jottegrande. Fyndigt va? Så här sitter jag nu, Jottegrande, jo pyttsan. Jag har aldrig känt mig så lite grande som nu. Det blir naturligtvis ofrånkomligt att mina nya ögon blir mitt nya liv. Och just nu domineras detta naturligtvis av vår resa. Resan får alltså helt nya förutsättningar fast kanske ändå inte helt nya. Klart är att jag upplever en slag skymning. Jag ser detaljer i natur och omgivningar. Jag ser detaljer i Linas ansikte och människor nära mig men det där med halvdistans är väldigt ofokuserat. Och läsning, tidningsläsning, bokläsning, notläsning fungerar inte alls just nu. Det ligger nyutprovade, specialanpassade glasögon och väntar på mig i Karlskrona efter nyår, så starka som möjligt utan att synfältet blir alltför småttigt. Dom hoppas jag mycket på. I övrigt kommer jag att experimentera med specialvarianter som jag ännu inte vet allt om. Nätet kanske gömmer på hemligheter som jag ska försöka ta del av. Tips från andra olycksbröder och –systrar kanske också kan hjälpa till. Den första veckans berg och dalbana mellan panik, sorg och ännu inte knäckta förhoppningar har just nu i alla fall ersatts av en slags tjurig anpassning och förhoppning att det i varje fall kommer att stanna upp, inte försämras mer. Jag är nog inte den typen som vill låta mig slås ner. Jag trivs helt enkelt inte i den rollen. För den skull förnekar jag inte sorgen men oftast har jag lätt att se möjligheter i stället för att sakna det jag inte kan få. Men våra reseberättelser stannar inte vid detta. Nu är vi på gång. Mycket, mycket ligger outforskat, mycket väntar på att undersökas. Vad finns bakom kröken? Hur ska det gå? Jag kan inte låta bli att med förväntan undra hur våren kommer att gestalta sig. Vilka får en sån här chans som vi just nu? Utför stupet bara, ner kommer vi alltid!
Gonatt.
Jotte (med Lina vid tangenterna)
