28 december, Missad fisharmonica
Efter gårdagens fruktansvärda dimma var det en lättnad att vakna till en dag som verkade lova sol. Värden på restaurangen igår berättade om ett dragspelsmuseum i en ort alldeles nära. Det kunde vi ju inte missa så dagens första timmar gick åt att hitta dit. En liten stad, Castelfidardo strax söder om Ancona hyser ett internationellt dragspelsmuseum! Vi öppnade dörren kl 12.13 – 2 minuter senare var det stängningsdags...... och middagsuppehåll till 15.30. Alltså fick det bli motorväg igen. Nu längs den östra kusten och det Adriatiska havet som man ibland kunde skymta grågrönt med långa vita dyningar. Den etapp som jag med mest fasa såg fram emot var ju Brennerpasset. Det var intet mot dagens enorma mängd med tunnlar. Tack och lov kunde Jotte ta dessa sträckor. Under vissa förutsättningar vad gäller ljusförhållanden fungerar det bra för honom att köra. Det har underlättat enormt. För att verkligen ha chans att komma fram i morgon tog Lina ett sista pass efter mörkrets inbrott så att vi hann till San Severo bara några mil norr om Foggia. Återigen ett hysteriskt letande efter hotell. Gick in i en butik och frågade efter råd. Febril aktivitet utbröt. Flera telefonsamtal för att kolla ev bed&breakfast och när det stupade så hjälp med att ringa ortens enda (?) hotell. Sen en vägbeskrivning som de tre personerna i butiken hade olika versioner av. Med en liten karta i handen, som dessutom efter två korsningar visade sig vara fullständigt värdelös, fortsatte sökandet . Leta adress just när den intensiva kvällstrafiken i innerstaden kulminerar motsvarar alla förväntningar på köer, trängningar, blinkers, tutningar och fräckhet. Jotte sade sig vara imponerad över den körstil jag utvecklat.
Lina, fredag kväll, i San Severo.
