7 mars, Havet... det är som på Louvren.

 
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet.
Jaha.
Det är som på Louvren.
 
"Havet" av Göran Palm
 

Hur gör du? Ser du havet, ser du vågorna, ser du naturen runtomkring dej utan att först ha sett det på TV, en DVD, film, eller ... Våra barn och barnbarn, vilken chans har dom att det som verkligheten innehåller blir förstaupplevelsen? Jag hoppas det. Lina och jag skulle göra en kortare dagsutflykt. "Vi åker till havet, det tar bara en halvtimme." Det skulle bli nästan 20 grader, detta efter en hel dag med hällregn.

    

         


 

Att ta sej ner till vattnet i Italien (och f.ö. i vilket annat land som helst utom Sverige, heard  of the allemansrätt?) är lättare sagt än gjort. Uppfinningsrikedomen när det gäller att konstruera staket är närmast  outtröttlig. Dock lyckades vi hitta blottor i garden några gånger, och dessutom fanns några små hamnar som ledde oss ner till öppet vatten.

Så står vi där, inte på Louvren, utan som Kurt Olsson skulle sagt "rakt ute i verkligheten". Och det är så mäktigt och rikt som vi längtat efter, och denna gång överträffar verkligheten dikten. Och vågorna är naturligtvis inte en för alla, alla för en, utan dom tävlar om att överraska oss i utseende, karaktär och mångfald. Så när vi kom hem blev lockelsen att försöka fånga en del av mångfalden mig, Jotte, övermäktig.
 
Ett litet smakprov!
 

den ENSAMMA vågen - finns egentligen bara på en fryst bild, molekylerna knuffar ju den som är framför, som knuffar den som är framför sej, som knuffar....

 
 
den OKUVLIGA vågen,  den våldsamma, den som slår omkull båtarna så dom kapsejsar, den som allt sjöfolk hyser största respekt för

 
 
den PITTORESKA vågen, vykortsvågen, den där oslagbara bilden som förför och tar udden av det verkliga, som ofarliggör det den ska skildra


 
 
 
den BRUSTNA vågen, den som inte har någon kraft längre, energin i vågen är borta, de har blivit "smult vatten", som sjöfolk säger, egentligen skulle vi inte ens kalla den våg, den har blivit en vattenmassa utan rörelse, utan energi, utan liv

 

den RASANDE vågen, naturligtvis släkt med den okuvliga, kanske bara snäppet värre, omutlig, kompromisslös, undvik den till varje pris 

 

Så skulle vi kunna hållit på, vattnets liv och leverne är evigt. Vi trasslar oss ut genom grinden, går in i bilen och anträder hemfärden.

 

  

     

      

Genom våra bilder får vi sedan lägga till en ny dimension, det vet vi. Men mängder av vågor återstår att definiera. Hör bara:

 

Vinden från havet har friskat

och Mysingen möter med sjögång,

håller sig brisen så här, sträcker vi ut till Mysingsholm!

Hör du hur bogsvallet brusar

och kölvattnet porlar och skummar?

Se, varje brytande våg spolar vårt blänkande däck!

Solen, som skimrar ur diset

kring Nåtarö, Ålö och Utö,

målar i blått och i violett hela din kust, Södertörn.

Båten den knarrar och kränger

och seglen står spända som sköldar!

Här ha vi Danziger Gatt!  hör hur det dånar från sjön!

Vi gå till Utö för natten, vi gå till Utö för natten,

vi gå till Utö för natten, vi gå till Utö för natt.

Godnatt, små vågor som klucka, godnatt, små vågor som klucka,

godnatt, små vågor som klucka, godnatt, små vågor, godnatt.

                          
Vals på Mysingen av E. Taube
 
 
            
       

 


Kommentarer
Postat av: lena

MYSSUCK

2013-03-08 @ 11:14:51
Postat av: Åke Nilsson

JAG TRYCKER GILLAKNAPPEN

2013-03-08 @ 23:39:24
Postat av: Monica och Göran

Synen av bara hav med horisont och himmel skapar andäktighet.
Men precis som ni har vi beklagat att det kan vara svårt att komma dit.
Järnväg, landsväg, buller och stökig bebyggelse, tivoliaktig säsongsanpassad arkitektur som är ödslig och livlös övrig tid på året - så ser det ofta ut längs kusterna i Italien. Därför valde vi ett avstånd på ca 20 minuter med bil för vårt Casa Hera. Ett tips vi gärna förmedlar till andra som vill köpa hus i Italien.

2013-03-10 @ 08:48:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0