21 april, Jag längtar till Italien
Jovisst var vi "färdiga" med Noto och trakterna där omkring, så färdig som man är när man vet att man ska ge sig av till något alldeles nytt och oväntat. 4 etapper skulle det få bli, varje dag borde vi avverka ca 25 mil och så blev det. Nu säger någon:"100 mil på 4 dar är ju peanuts!" och då säger jag:"Tänk på att det är italienska peanuts rostade och saltade i serpentinslingrande, tunnel- och bropepprade och hopplöst ologiskt skyltade väganvisningar. Detta gör att man får räkna ett genomsnitt på kanske 30 km i timmen, detta gör dessutom att man drar med sej dagens körning över nattsömnen, och detta gör i sin tur att man kort sagt är ganska mosig 4 DYGN I STRÄCK, när man äntligen slår till bromsarna en torsdagskväll i Pretoro! Därutöver har det varit en alldeles makalös resa ! Ja, häng på, vetja ....
DAG 1 Noto till Scilla
Resan startade redan på söndagen då vi gjorde kylskåpsrensning. Och trots att vi gjort merparten av packningen redan då drog tiden iväg. Även den tidiga uppstigningen till trots blev klockan närmre 13.30 innan Lina lossade handbromsen och vi mer eller mindre rullade "på knäna" ut genom grinden på det ställe , som varit vår fasta punkt i 7 veckors tid. Stegen var emellertid surrad, basen, dragspelet, Brompan och ett ytterligare antal kilon var på plats och vi tuffade nu i väg på tämligen välkända vägar till att börja med.
Upp till Catania var det mesta välbekant, norr därom vidtog den oerhört vackra vägsträckningen utmed Messinasundet, i alla guider och vägbeskrivningar hyllad som ett av de vackraste partierna på ön. Och det lever den upp till.
För vi hade bestämt att undvika motorvägarna, av många skäl: trafikrytmen, tunnlarna och att de mindre vägarna går "närmre" naturen. Och vi fick riklig belöning! Visst tar det tid men vi tyckte vi hade den tiden. Eftersom vi kom iväg ganska sent hann det bli halvt om halvt natt innan vi kojade in i Scilla ... för vi ville ju vara på fastlandet första natten.
DAG 2 Scilla till Scalea
Morgonen var så där medelhavsljuvlig som annars bara finns i turistbroschyrer.
Så direkt efter frukost knallade vi ner till stranden, för naturligtvis var det bara några 10-tals meter från vårt hotells baksida så var vi nere i direktkontakt med Medelhavets azurblå, för dagen, sammetslena vattenyta (det är väl så här det står i reklamen). Jo det var faktiskt vindstilla denna dag. Några parkarbetare var redan igång,den lilla franska familjen hade redan placerat sig på första parkett, Lina satte sej att förbereda dagens rutt och jag gick litet planlöst omkring och dokumenterade hela härligheten. Vilken idyll! Vilken start på dagen!
Så iväg, ingen motorväg utan vi ligger och sniffar längs kusten på Strada Statale-vägarna så länge vi kan. Det påminner om kustlinjen mellan Catania och Messina men är inte fullt så dramatiskt. Vi stannar till vid någon by, charmiga och vykortsväna även dom, så även om det tar tid prisar vi beslutet att inte bara ta den snabbaste transportvägen.
Mot slutet av dagen, då vi siktat in oss på Scalea, börjar vi skönja en ny landskapstyp, fast vi fortfarande har havet med oss.
DAG 3 Scalea till Benvento
Det är dom magnifika bergen som väntar oss. Appenninernas fruktade bergskedja drar som ett blixtlås genom hela Italien från norr till söder, så ska du korsa landet från hav till hav kommer du inte undan. Tunnlar och broar väntade oss. Vi försökte göra plågan så liten som möjligt, men det går naturligtvis inte att undvika helt (du kan ju titta på Linas dagboksblad "Tunnelseende"). Så tunnlar och broar kommo och gingo medan Lina kämpade på, alltmera kallsvettig och kortandandes, och under tiden passerade det nya landskapet revy utanför bilfönstren. Snötäckta bergstoppar upphörde att förvåna oss efter ett tag, bergsbyar uthällda över andra toppar ävenså (hur kan människor framleva sina dar där?)
Överallt var landskapet perforerat av olika sorters vägar för att binda samman minsta lilla hus och by med omvärlden. Vilket drömjobb för en karriärist att vara infrastrukturminister i Italien.
Dagen blev åter lång och trots, eller snarare tack vare vår välvilliga GPS- kvinna satt vi till bords, ja inte förrän 21.45, då bra hungriga men med vetskapen om att i morgon är det i varje fall slut på KBT- verksamheten för Linas del.
DAG 4 Benvento till Pretoro
Spänningen när det gällde hur vår nya bostad skulle se ut fick hålla i sej till mörkrets inbrott. Dagens skörd av natur och civilisation var kanske inte så upphetsande (och antagligen var vi lite för trötta), dvs. litet av det och litet av det och det mesta liknade det vi sett förut. Lina och jag " trätte" om vari skillnaden bestod. Jag vet inte riktigt vad vi kom fram till, men något handlade det om att Sicilien kanske hade en mer dramatisk framtoning, vildare landskap, djärvare byggnation i bergsbyarna. Det "barocka" i städerna på ön (sydöstra delen) lyser ju starkt, men hur kan vi säga att vi vet något om det nya efter att ha bilat genom en bråkdel av ett landskap. Så låt oss slippa att vara överdomare utan bara konstatera att det var en mäktig resa i resan .... och hela tiden var vi skuggade av dessa imponerande snöbeklädda berg, och där kunde Sicilien "bara" ståta med Etna. Men nu är jag framme och leker smakdomare igen, det är nog dags att packa ur bilen och ta det nya i besittning.
Jotte
PS! Våren är på väg här. Det är fullt med glada små nyutslagna vårblommor i dikeskanten och vi får nu glädjen av en andra vår på kort tid. DS
Kommentarer
Postat av: Thomas och AnnLouise
Vi följer er resa med förtjusning och förundran - vilka bilder, och som ni berättar! En glädje att öppna er sida för att se vad som hänt sen sist. Och stegen ser rekorderligt surrad ut!
Postat av: Åke Nilsson
Tack för fin reseberättelse och underbara bilder. Det får nog bli en bok av allt det här.
Åke
Trackback
