28 april, Jag vill också va' nå't speciellt
Det är inte så att jag missunnar Lina hennes vurm för Fiat 500, absolut inte. Jag tycker den är i högsta grad berättigad. I själva verket önskar jag att jag hade kommit på det själv.... Och då hade det fått vara för en 20 -30 år sedan, så att hon inte kunnat säga att jag tagit hennes idé. Jag hade ju alltid känt att jag var, hur ska jag säga, lite fel, samlat på frimärken när dom andra hade filmstjärnekort, körde vespa när det var en opluggad Puch Dakota som gällde eller hade slips när såna där snören var det man skulle ha. Nej, jag tyckte att jag alltid valde fel, så jag blev till slut fixerad vid att vilja vara något speciellt. Alltså att just JAG skulle kunna hitta på något som ingen annan gjort och som alla skulle nicka smått beundrande till och mumla: " Det där var faktiskt riktigt fräckt/begåvat/originellt ....."(stryk det som ej önskas)".
I själva verket blev det ofta tvärtom. T.ex. när jag var 13 år började jag spela dragspel. Visst, det allmänna intresset för dragspel höll väl i sej något år, men sedan kom ju intresset för gitarrer, långt hår, Beatles, Stones, etc. Vad gjorde jag då; fortsatte spela dragspel, lyssnade på Glenn Miller och var snaggad. Och är så fortfarande. Med håret, alltså.
Nej, jag väljer alltid galet, antingen för sent, eller utan rätt smak eller helt enkelt bara FEL. Allt jag ville var ju att jag också skulle räknas, betyda något, det vill väl alla människor.
I vuxen ålder känner jag att detta mönster har upprepats, fast jag är inte fullt lika känslig. Mitt intresse för natur och friluftsliv vet jag ju delas med många och är likaså gångbart, men jag vill gärna dra det litet för långt, bada t.ex. redan i mars eller varför inte vinterbada. När jag ska fotografera gällde länge analogt och systemkamera. I privatlivet har jag väl mina sidor, som det så snällt heter. Vurmen för mat och goda drycker är djupt rotad och mitt notoriska ointresse för val av kläder, eller rent ut sagt inga alls, är tyvärr väldokumenterat. Att jag fixar och donar med konstiga lösningar på fiktiva eller inga problem alls har genom åren retat mina närstående, det vet jag. "Typiskt Jotte " har jag hört mumlas. Kanske är det inte längre samma desperata behov att räknas, kanske är det mer min lust att fixa och dona på mitt sätt, så nu får omgivningen stå ut med mej som jag är. Jag kan till och med vara ganska nöjd med mej själv.
Och så en annan sak: Jag har nu hittat ett fordon som slår Linas med hästlän....hästkrafter (tror jag), så nu får hon ha sin lilla fjuttiga Fjatt för sej själv. Buongiorno!Jotte
Kommentarer
Postat av: Åke Nilsson
I mina ögon är du väldigt unik ska du veta.
Trackback
