piccolinaejottegrande.blogg.se

Tre fyrhjulsjeepar och tre skräckslagna kalvar. Detta sällskap hinner vi ikapp en kväll på väg hem via de mindre vägarna. Det är ett ganska ödsligt landskap på 800 meters höjd, ett landskap som känns modernt exploaterat trots att det ligger så avlägset. Vindkraftverk och kommunikationsmaster dominerar och marken är stenig, nästan steril, kanske lämpad för bete men definitivt inget annat. Det är alltså så här en modern cowboy ser ut hinner vi tänka medan vi på behörigt avstånd följer skådespelet. Kalvarna ska föras till ett annat bete, den saken är klar. Uppenbarligen är de och boysen inte överens om vart och i vilken hastighet. Det är en ganska brutal fösning som pågår med jeepar som far i zigzag över vägen (och i viss mån i diket), gasar, tvärnitar och tutar oavbrutet. Männen är inte alltid i bilarna utan lika ofta utanför, springande, hojtande, svängande med träpåkar.

 

 

 

 

Efter några kilometer tvärställer de bilarna och vinkar förbi oss. Så lämnar vi detta lilla äventyr och fortsätter i normal fart igen. Strax måste farten dämpas igen och sambanden klarnar. Framför oss har vi en jätteflock kor och kalvar. Det var alltså utbrytarna vi först stötte på, nu är det hela flocken som mycket makligt traskar vägen fram. Alltjämt är det dock en modern kreatursskötsel vi mött, långt från de pittoreska herdar som hittills varit vår bild av siciliansk djurhållning. Ytterligare jeepar ser till att karavanen rör sig framåt. Men vad är det för fel på hundarna som brukar vara herdarnas följeslagare?

 

 

Väl mitt i flocken fångas vi av allt det exotiska - eller kanske pittoreska - och glömmer de rationella metoderna. Varje djur är individuellt, så många olika färger och teckningar. Dofter når oss, och inte minst ljuden. Klövarna mot asfalten, kalvarnas ängsliga råmanden när de kommer ifrån sin ko, skällornas klang. Trägrimman som bär skällklockan känns  exotisk, plastklipsen i öronen EU-moderna. Så blandas tradition och nutid och vilka är vi att fördöma eller favorisera?

Lina