piccolinaejottegrande.blogg.se

Vi landade på Sicilien i måndags, dvs den 11 februari, efter en kort resa med färja över Messinasundet. Det var en härlig känsla att komma hit. Vårt mål till att börja med var staden Scicli som ligger i öns sydöstra del. Scicli är en av 8 städer som tillsamman utgör ännu ett av Italiens många världsarv. Den här regionen drabbades 1693 av en jordbävning som tillhör de större. Den var helt enkelt förödande. Allt lades i ruiner. Men ett återuppbyggande av minst lika stor kraft tog fart och det som byggdes var barock. Så till den milda grad att det fyller kriterierna för att hamna på denna åtråvärda (?) UNESCO-lista (nåja, Sverige håller på att jobba bort ett av sina få världsarv - Drottningholm...). I alla fall, vi kom till Scicli, där vi bodde i tre nätter för att börja orientera oss i trakten och leta lite mer permanent boende. Vi besökte Ragusa och några av orterna vid havet. Ganska snart inser vi att vi blivit kräsna. Vårt boende i Casa Hera har givit pretentioner. Vi ska nog inte bo i stan. Vi behöver luft, vill ha utblickar, vill kunna vara ute när vi är hemma, både för att kunna äta ute men också sitta ute för att läsa eller bara strosa runt. Den där lilla byn som vi hela tiden drömt om verkar inte finnas. Även om städer benämns som små så är de stora i våra ögon, har stora, nya ytterområden. Vi har skaffat oss respit genom att hyra en lägenhet i en vecka i Marina di Ragusa. Därifrån gör vi utflykter för att försöka hitta en trakt som känns bra. Förslag på boenden är egentligen inte svårt att få. Prata bara med folk. På det B&B vi bodde på i Scicli nämnde vi våra tankar vid frukosten. En stund senare fick vi veta att ägarna dagen innan skrivit kontrakt på en enrummare alldeles i närheten som skulle ställas i ordning för uthyrning. Den kunde vi titta på samma kväll. Och i det sammanhanget nämnde vi att landsbygden kunde också vara tänkbart. Då visade det sig finnas ytterligare ett hus i familjen, nära havet med trädgård. Det blev vi förevisade dagen därpå. I just de här fallen var det ena dock lite väl litet och inte färdigt att flytta in i, det andra alltför stort. Men det ger i alla fall hopp om att vi ska hitta ett hem! Lina