Nåja, för italienarna är den inte alldeles vanlig eftersom det idag är parlamentsval. Men för oss.... frukost ute i solskenet. Det lovade en varm dag. På så sätt började dagen som på Casa Hera men omgivningen är dock inte lika pastoral. Kakel- och klinkerklädda ytor ger ett lite sterilt intryck men så har här säkert sett ut i decennier. Men utblickarna mot de omgivande bergssluttningarna och de dignande citronträden ger ändå ett levande intryck. Vi befinner oss på gården med namnet Valle degli Dei (dvs gudarnas dal) där man ägnar sig åt citronproduktion i stor skala. Gårdens sympatiska två hundar, en schäferliknande och en mops, svansar kring oss.
Och så ska dagens musikrepetition ta vid. Vi har hittat ett hörn på gården där vi kan vara ostörda och vi knallar dit med instrument och notställ. Lite grann ska det alltså likna verkligheten och mycket riktigt, efter några låtar, dyker det upp en livs levande publik bestående av en av gårdens anställda med sitt barn. Genast blev det lite mer på riktigt men när de väl lyssnat av sig sin nyfikenhet försvann de. Det blev ändå en nyttig genomkörare för oss. Två repertoarvändor prövade vi och lite kommer vi att ändra.
Efter måltid och siesta för gårdens ägare träffas vi för att förhandla om möjligheterna att bo här ytterligare 7 veckor. Mannen på gården (knappt 40 år) är big boss, kör lite med sin fru, och är uppenbarligen arvtagare till gården. Han talar bara italienska, hon även engelska. Vi får reda på de ekonomiska förutsättningarna, pratar lite runt, pratar lite strunt, försöker få till stånd en god stämning. Så går vi "hem" och vi kommer ganska snart fram till att vi fått ett hemult bud och efter en kort överläggning accepterar vi deras förslag. Det känns väldigt bra att nu veta var vi ska bo i sju veckor framöver. I morgon måndag flyttar vi in i vår nya bostad, ett av de andra husen på gården.
Påtagligt lättade och nöjda kan vi ta nya tag. Vi tar en cykelpromenad på ägorna. Citronträden står tätt och bär massor av frukt. Det finns uppkörda gångar här och var som möjliggör hyfsat framkomlig cykling. En glatt forsande bäck stoppar vidare framfart upp på det terasserade bergets sluttning, även det med citronträd.
Vi har hela tiden haft sällskap av den stora hunden. Det känns trevligt. En och annan för oss exotisk växt stöter vi också på. Bananer, vild klematis, en manshög hibiskus och annat. Men allvaret pockar på. Lina måste plugga och jobba med sin italienska kurs som blivit lite eftersatt. Jotte hade därmed första tjing på middagsförberedelser. Men innan dess hann Jotte med några snabbmail till barnen.
Den alldeles vanliga dagen avslutas alltså med alldeles vanlig pasta med tomatsås och alldeles vanligt kranvatten. Nu väntar filmvisning på laptopen, en av hemuppgifterna är analys av de Sicas klassiker Cykeltjuven (har fanns tidigare en freudiansk felskrivning med ett helt annat namn på regissören - tack Johan för din uppmärksamhet!).
Lina&Jotte
