piccolinaejottegrande.blogg.se

Alltså det var så mina tankar gick när jag litet håglöst stod och fingrade på Linas bas. Lina skulle råplugga till sin distanskurs i italienska  och jag hade inte riktig styrfart och hade alltså "inget att göra". Jo, ta mej sjutton, nu skulle jag testa och inte göra Någonting! (Är förresten "att inte göra någonting" identiskt med "att göra ingenting"?) Ojoj,nu börjar det väl snudda vid filosofitentamen!

Sagt och gjort, nu skulle här göras Ingenting.   Jag börjar med att helt enkelt bara sitta och  ..... fundera, sitta och ... glo, sitta och ... bara vara. Det går trögt tills jag äntligen lyckas höra en upphetsad pippifågel i ett citronträd. Den har så härlig rytm i sin sång. Börjar själv fundera över hur man skulle kunna rytmisera den sången och börjar nästan göra en liten fågelmelodi av det hela.   Men nej, detta duger inte. Jag är i högsta grad i färd med att göra någonting, helt i strid med mina egna regler. Jag får lämna denna återvändsgränd. Vad gör jag då? Jo, jag vet, jag rakar mig. Det är nästan alltid så monotont och

 oinspirerande så där borde jag uppnå någon sorts intighet. Jag går och hämtar rakapparaten och sätter mig i ett hörn av trädgården. Jag börjar raka mig, upptäcker - jaa, det är oerhört trist, monotont och tomt. Det här ska nog gå bra. Jag ser framför mig hur jag förlorar mig i allt större intighet och räknar ganska snart med att fullfölja  mitt experiment.

 

 

 

 

Men så märker jag att skäggstråna under hakan inte vill fångas av skärbladen. Jag får raspa på lite extra intensivt så ska jag nog få väck dem också. För övrigt känns den ganska bra, större delen av hakan. Men nu börjar jag allt mer inspektera mitt eget arbete och märker naturligtvis att jag är fångad av den här uppgiften. Att raka sig är i högsta grad någonting. Jag misstänkte det här. Det var svårare än jag trodde.

 

En sista chans. Jag vet, under min utbildning i skapande dramatik (som det så vackert hette på den tiden) gjorde vi en övning som gick ut på följande: Vi skulle undersöka de ljud som fanns i vår närhet. Första närheten var vår egen kropp, vilka ljud som fanns i den, blodomlopp, hjärtslag etc. Andra närheten var ljuden kring oss, dvs de ljud kursdeltagarna ev frambringade. Och tredje närheten var de ljud som vi kunde skönja utanför kursbyggnaden, stadsljud etc. Detta var en mycket lyckad övning visade det sig. Det slutade nämligen nästan alltid med att kursdeltagarna antingen somnade eller inte stod ut med uppgiften och gick helt sonika därifrån. Själv tyckte jag det var intressant, visserligen somnade jag också ibland, men tyckte också någon gång att jag uppnådde någon sorts högre medvetande. Det här ska nog fungera!

Jag knallar in i vårt lilla hus och lägger mig på sängen. Lina är fullt upptagen med sitt och inget större händer ute på gården så jag kommer ganska snart till ro. Jag ska börja med min egen kropp. Det blir bra. VI har käkat frukost och jag mår väldigt bra så jag känner mig lugn och fin. Jag hör lite blodomlopp tycker jag men bestämmer mig för att gå vidare till andra lyssnarnivån. Det är ganska enkelt. Lina knapplar på sin dator. Jag hör visserligen en tupp i fjärran och inser då att jag inte är riktigt fokuserad på den andra nivån, tuppen tillhör ju den tredje. Jag får helt enkelt skärpa mig. Så kommer en citrontraktor fullastad och så reser sig plötsligt Lina upp för att hämta något hon saknar. Jag märker dessutom att jag måste nog gå på toaletten och denna min

favoritövning slutar med ett rejält fiasko.

 

Det är för mycket som rör sig i huvudet dessutom. Jag har börjat fundera på hur vi ska kunna skaffa biljetter till en operaföreställning och en match i italienska fotbollsligan. Jag är så långt från att göra just ingenting som man kan tänka sig. Jag tror jag går in och spelar lite.

Jotte