4 februari, En alldeles vanlig stege, jo pyttsan!
Naturligtvis måste Lina få se stegen i verkligheten, jag hade ju dessutom introducerat henne på mitt taffliga teckenspråk. På väg till Pisticci för att handla stannar vi alltså till hos Rocco, för så visar han sej heta, presentation tar vid och nu kan "vi" plötsligt samtala, utbyta information.
Jodå, stegen är gjord av kastanj, stegpinnarna är tappade in i dom längsgående stöttorna ,,, inget glapp här inte trots 30-årig ålder. Den stora nackdelen är , jämfört med aluminiumstegen som låg litet längre bort, den större tyngden hos trästegen och jag skulle naturligtvis känna på skillnaden menade Rocco. Visst, det kunde inte förnekas, och ska man släpa runt den i trasslig terräng dessutom inser även jag behovet av modernisering.
Nu återstod väl bara då själva kröningen av denna stund, allt pratande måste naturligtvis avslutas med en provklättring och Lina skulle självklart dokumentera denna stora händelse. Jag utrustas med en japansk trädsåg som används vi beskärning av mindre grenar, föses långtifrån motvilligt fram till stegen och så .....
"Up, up and away in my beautiful ... ladder" . Vilken utsikt, vilken härlig frihetskänsla, jag tror jag ska bli olivträdsarboret när jag blir stor!
Jotte
Den inledande texten om Roccos olivträd och stegar finns att läsa i texten från 30 januari.
Kommentarer
Postat av: Monica och Göran
Så härligt att läsa om din förtjusning i gamla handgjorda trästegar.
Fatto a mano. Den förtjusningen delar vi.
I brist på en sådan fraktade vi i somras ned en gammal fransk målarstege till Italien där den tar Göran cirka 3,5 meter upp. Det behövs i byhuset i Abruzzo där takhöjden är fyra meter vid den högsta punkten på vinden.
Mycket vackra och stämningsfulla bilder!
Tack för att ni berikar oss,
Monica och Göran
Trackback
