piccolinaejottegrande.blogg.se

 

Hela idén med köpet av en 5-meters stege som, surrad på ett takräcke, skulle forslas från södra Sicilien upp genom hela Italien till tyska  gränsen, för vidare befordran genom hela Tyskland, för att slutligen via färja till Sverige ta sej de sista milen till Västra Näs. Så här formulerat verkar det inte bara dumdristiskt utan helt ogenomförbart. Alltså en vacker och heroisk men i realiteten helt ogenomförbar dröm.

Men  observera nu: detta är en efteråt-beskrivning. I köpögonblicket hade jag ingen annan tanke än "bara man surrar den ordentligt så ...", dvs som vi gör i Sverige, så kommer allt gå som smort. Lina var inte lika säker och si, där bet jag mej i tummen. Den italienska, byråkratiska ordnings(över)makten hade sina regler och då .... Ja, resten är historia som man säger. Så .... stegen hämtade vi efter några veckors kärleksfullt omhändertagande hos en snickarmästare, inte en kotte kan se "ärret". Kontrabasen kom hem för några dagar sedan, även den kärleksfullt och hantverksskickligt hopplåstrad, inte en kotte kan se "ärret". Så här är vi nu, slutet gott allting .....inte så litet kaxiga för vi "snuvat" den anonyma fienden på sin seger. Med en till synes oöverblickbar mängd bilder i laptopen , med en upplevelse som  vi fortfarande varje dag pratar om, ett fördjupande av vår relation och ... ja, ett rikare liv att ta spjärn mot när så behövs. Och vi har lovat varann, heligt och dyrt, att det blir åtminstone en likadan resa till. "När då?" undrar kanske ni. Ja , om inte förr så i varje fall vart 50:e år !